Jag ifrågasätter min roll som människa allt mer. Vågar jag inte ta plats för att jag är kvinna? Blir jag beroende av folk jag tycker om för att jag är kvinna? Det sistnämnda har sin grund i en teori som handlar om störningar som kan uppkomma hos barn som växer upp i hetronormativa familjer. Att om man som tjej växer upp i en kärnfamilj där pappan inte visar så mycket känslor medan mamman gör det. Så kan efter mycket om och men (orkar inte babbla igenom allt) kvinnan bli beroende av att en man eftersom man har lärt sig att han är den enda man kan få bekräftelse av. Det låter ganska troligt, hur självständig jag än försöker vara så blir jag lätt beroende av människor. Fast för mig gäller det inte bara folk jag blir förälskad i utan också vänner. -
En annan grej är att man ska ta för sig. Tyvärr har folk alltid sagt att jag tar för mig för mycket. Jag har svårt att hålla koll på två liknanade saker samtidigt och där blir en konflikt i min hjärna. Ibland försöker jag ändå backa tillbaka och låta andra prata. Men när jag tänker på det så är det mest män som gör att jag backar. Det gör mig så jävla arg. Förstår inte varför jag inte kan stå upp för mig själv som en tänkade och grym människa.