Efter skolan igår så åkte jag hem till John. Vi chillade/flummade eller vad man nu ska säga att vi gör när vi ses, fast vi behöver inget ord. Nej men hela tanken var att vi skulle se Jakob Hellman på grönan och jag hade ingen större lust att åka hem efter skolan. Så vi drog till stan och ställde oss bland medelåldersfolk inne på dansbanan. Vi konstaterade snabbt att vi var yngst, barnsligast och att det luktade fisk. Efter tio väldigt långa och opeppade minuter kommer Hellman in på scen. Han kallpratar lite, jag och John tittar på varandra båda undrar vad fan han håller på med. Jakob stämmer gitarren och börjar spela, John och jag tittar återigen på varandra och tänker samma sak som innan. Nästa låt börjar, tanken är fortfarande den samma. Jag pekar mot utgången och vi tränger oss ut ur den intressant nog stora folkmassan. Vi går och köper mat till mig och på vägen tillbaka går vi ändå förbi dansbanan i hopp om att Hellman spelar någon bra låt. Det gör han, till vår förvåning men också lycka så är det 'Vara vänner'. Vi dansar en stund, eller dansar och dansar, rör oss konstigt. Sen går vi mot utgången och hör Jakob Hellmans röst försvinna längre och längre bort.