Det här året alltså.. En känslomässig berg och dalbana som aldrig verkar ta slut. Jag har varit självmordsbenägen i Göteborg, skakat av gråt på en kyrkogård medan min vän krampaktigt hållit fast i mig och legat tom i sängen utan förmågan att ta mig upp. Alla politiska händelser har tryckt mig ännu längre ner. Kaoset i huvudet vill fortfarande inte lägga sig men på något sätt har det sakta gått framåt. Långsamt lättar tyngden från mina axlar. Sedan i mars träffar jag en psykoterapeut som hjälpt mig väldigt mycket. Efter händelsen i Göteborg tog jag kontakt med psyk och sedan i juli går jag på antidepp, känns som att det funkar. Nu är jag mitt uppe i en utredning och grejer så jag är inte riktigt säker på vad som kommer hända under nästa år, eventuellt ställs jag i kö för en neuropsykiatrisk utredning. 
 
Med vänner samt partner under Vänsterdagarna i Malmö.
 
Jag har flyttat hemifrån, även fast jag bor med en vän så är jag rätt mycket själv, det känns det som att jag har något eget. Ett hem där jag kan andas och göra på mitt sätt. Jag har dessutom lärt mig att verkligen tycka om förorten där jag bor, hela Flemingsberg känns som hemma. Det är så fint att titta ut genom fönstret och se allt som händer. Under året har jag lärt mig väldigt mycket, dels om mig själv men även en del annat. Jag har ett distansförhållande med en person i Norrköping, en människa som gör mig lugn och får mig att må bra. Har således åkt rätt mycket tåg under hösten där jag fått tid att tänka och reflektera. Trodde att det skulle vara jobbigt men det har faktiskt varit rätt skönt. Det viktigaste jag lärt mig under året är hur mycket jag behöver tid för att just tänka och reflektera. 
 
Fina huset i Flemingsberg.
 
Samtidigt har jag lyckats klara två terminer på universitetet. Nu mot slutet av min andra termin så har jag insett att jag faktiskt har det som krävs för att plugga det jag gör. Till och med min smått rubbade dyslektiker-hjärna orkar hänga med. Det går dessutom rätt bra! Under året har jag både som en del av utbildningen och själv besökt så många museer att jag tappat räkningen. Fördelen med att besöka dom som en del av utbildningen är att vi får träffa alla museiarbetare, människor som är minst lika nördiga som vi studenter och extremt kunniga. För att inte tala om mina kursare, haft så himla bra, intressanta och otroligt nördiga diskussioner med dessa människor. Nästa år väntar ytterligare två terminer på Stockholms universitet, för ett år sedan kände jag mig livrädd inför den tanken men nu känner jag mig bara peppad på att fortsätta med mina studier. 
 
Besök på Sörmlands länsmuseums magasin.
 
Snurr snurr snurr
Mina fingrar nuddar väggen
Fortare fortare fortare
 
Armarna svingas när jag långsamt
tappar balansen 
Knäna viker sig
 
Skrubbsår fyllda med damm
från mattan 
 
Händerna mildrar fallet
 
Jag vänder mig om
Lägger mig på rygg
och sjunker 
Tunnelbanevakter
som vaktar Stockholms 
heligaste ägodel
Jag tror inte dom förstår 
att det är vår ägodel
Att det är vår kollektiva trafik
 
SL - Stockholms lokaltrafik
Jag tror inte dom förstår
att trafiken är kollektiv
och att den tillhör oss
Istället rikar den sig till
de som har råd
de som egentligen skiter i 
det som är vårt
 
Vi, en växande massa
utan ekonomiskt kapital
Vi behandlas som smuts och kallas för tjuvar
när vi gör det enda rimliga i vår situation
- plankar och hoppas på det bästa
 
Vi försöker överleva i 
Sveriges dyraste stad
Det är vi som är problemet
säger dom

Liknande inlägg