Kära kära du det snurrar.
Att försöka ha en regelbunden kontakt med psyk har visat sig vara en omöjlighet, anmälningarna till min mottagning fortsätter dessutom att komma in.
Så nära att ge upp, sluta ringa och försöka boka nya tider. Men det har slutat vara ett alternativ, jag har börjat bry mig så mycket om mig själv att jag förstår att jag behöver hjälp. Jag ser mig ofta utifrån, nu vill jag inte se mig själv gå under.
Det var varit så nära så många gånger, aldrig igen
 
Kära kära du det snurrar.
Kära kära du mitt huvud är ett solsystem,
alla planeter av tankar snurrar snabbt snabbt snabbt
Klarar mig precis, precis som vanligt. Förstår inte hur jag lyckas, kanske är min rädsla för att misslyckas det som driver mig, det som gör att jag lyckas balansera.
Håller mig flytande med huvudet just ovanför vattenytan.
 
Kära kära du det snurrar.
Allt som ska göras staplas på varandra. Tornet håller på att välta. 
En sak i taget.
Men tornet håller på att välta.
Något försvinner, något läggs på, tynger ner. 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej