Hej hjärtat, det är fortfarande kaos. Känns som att jag är sekunder från att bryta ihop, lämna allt, lämna min kropp och bara försvinna iväg. Jag vet inte vad det är, det är bara lite för mycket. Du vet ju hur jag är, jag pendlar. Går på moln trots kaoset men på en sekund är jag nere igen, under marken. 
Du vet hur det river, du vet precis vad jag tänker. Ord som du vet att jag skäms för att formulera, jag vågar knappt tänka på det. Nu kommer det oftast som känslor, jag vet att jag vet och jag vet att du vet. 
Men jag har ändrats sen sist, det vet du inte. Jag sluter mig, orkar inte berätta för mina vänner. Dom säger att det bara gör saken värre. Men det är lättare på något vis, jag slipper reflektera över det jag ogillar mest med mig själv. Det är ju så skönt att slippa vara sig själv för en stund. Men jag öppnar mig för psykologen, jag lovar. 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej