Tunnelbanevakter
som vaktar Stockholms 
heligaste ägodel
Jag tror inte dom förstår 
att det är vår ägodel
Att det är vår kollektiva trafik
 
SL - Stockholms lokaltrafik
Jag tror inte dom förstår
att trafiken är kollektiv
och att den tillhör oss
Istället rikar den sig till
de som har råd
de som egentligen skiter i 
det som är vårt
 
Vi, en växande massa
utan ekonomiskt kapital
Vi behandlas som smuts och kallas för tjuvar
när vi gör det enda rimliga i vår situation
- plankar och hoppas på det bästa
 
Vi försöker överleva i 
Sveriges dyraste stad
Det är vi som är problemet
säger dom
Det är internationella kvinnodagen och jag är trött. Inte på dagen i sig utan på det faktum att den fortfarande behövs. Trött på att behöva kämpa. Trött på att patriarkatet slår mig i ansiktet så fort jag öppnar ögonen. Trött på radikalfeminismens transfobi och ifrågasättandet av min könsidentitet. Trött på queerfeminismen i sin kamp för att bryta normer istället skapar nya. Trött på att antas vara kvinna, trött på att exkluderas från kvinnoseperatism, trots att jag upplever samma förtryck som kvinnor i allmänhet. Trött på att inte kunna andas.Trött på att förväntas slå mot partiarkatet varje dag. Att aldrig få släppa allt. Jag vill börja om, hitta på något nytt, skita i allt. Trött på att inte få hata mig själv, trött på att inte få älska mig själv. Trött på att förväntas kunna allt, trött på förväntan att jag inte kan någonting. Trött på att bita ihop och lugna ner mig. Trött på att aldrig göra rätt.
Bilden sammanfattar min känsla idag, jag orkar ingenting.