Känns som att jag hamnar där hela tiden, i den delen av depressionen när jag tänker att det vänder. Men jag hamnar alltid i svackan igen. Nu hoppas jag att det är annorlunda, för jag har äntligen börjat ta hand om mig själv. Den här våren har varit bland det värsta jag varit med om sen jag blev deprimerad för fyra år sedan. Men jag går ju i terapi hos en väldigt bra psykolog, går på antidepp sen några dagar. Jag har inte vågat kontakta vården, speciellt inte sen ett väldigt dåligt bemötande av en läkare på vårdcentralen i höstas. Men min psykolog var orolig för mig när vi skulle ha uppehåll över sommaren. Så nu har jag fått medicin, sjukpenning och en läkare på psyk. Det är det mest konkreta jag gjort under dom här åren. Om jag inte nådde botten under den här perioden så vet jag inte hur långt en kan falla. Jag är försiktigt positiv, hoppas för allt i världen att detta ska bli slutet för den här depressionen. 
Bild från tidigare idag, trött och snurrig.
 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej