Jag är smått besatt av kultur och det finns en stark längtan efter att tillhöra ett kulturellt sammanhang. På grund av ett litet kulturellt kapital har jag bara tittat på när andra går på teater, läser klassiker och spelar musik. Vi gick alltså sällan på museum, teater, konserter och liknande när jag växte upp (pga dålig ekonomi). Detta är något jag verkligen kan sakna. När jag nu försöker konsumera kultur så märker jag att det saknas en grund, att jag inte har den grundläggande förståelse som många med betydligt mer kulturellt kapital har. För det handlar mycket om klass, att som arbetarklass varken ha råd eller förståelse för den mer intellektuella kulturen. Om jag ska vara ärlig så handlar det också om att vilja tillhöra den kulturella medelklassen*

Har ofta omgett mig med människor som har just det där kulturella kapitalet. Via dom har jag dels kommit i kontakt med kultur på ett annat vis, vilket jag verkligen uppskattar, men jag har också förstått vad som saknas. För jag är delad, det finns en enorm avundsjuka hos mig gentemot dessa människor. Jag blir arg, eftersom det är klassklyftor som gör att jag inte har samma möjligheter som många andra. Men viljan att tillhöra en grupp människor som har det bättre ställt än sig själv är inte det minsta konstigt.  

Var vill jag komma?Jo dels att avundsjuka inte behöver vara något negativt. Det är inte alls en synd. När en har det dåligt ställt är det snarare väldigt rimligt att vara avundsjuk på de som har det bättre. Men också att allt handlar om klass, men att klass inte behöver handla om pengar. För en kan ha väldigt bra både socialt och kulturellt kapital utan att för den delen ha det ekonomiska kapitalet. 

Detta är väldigt mycket en reflektion efter att ha kollat allt för mycket på Kultur och Nöjespanelen i Gomorron Sverige. Jag vill bara vara en del av deras intellektuella diskussioner om kultur, bara få känna den gemenskapen men också att mina åsikter och reflektioner faktiskt är värda något. 

* Medelklass är egentligen ett begrepp som många inom vänstern vill undvika (pga luddigt och även bristande klassanalys). Men tycker att begreppet är en tydlig symbol för en privilegad grupp i samhället. Det går också att prata om tjänstemän och liknande yrken men då tror jag att ännu färre förstår. 

 En av väggarna i mitt rum. En salig blandning med allt ifrån fin konst med Hilma af Klint och Begnt Elde till musik med Bob Dylan, John Lennon och Yoko Ono, men även lite politik med Atomkraft? Nej tack och Amnesty. 
 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej