Minns ni 2010? Jag var femton, aktiv i Miljöpartiet. Delade valsedlar hela dagen, gick och la mig för att sedan vakna upp till DNs förstasida - allt gick åt helvete. Jag var minst sagt förbannad när jag kom till skolan. Någon frågade varför jag var så sur, världen hade gått under, min lärare höll med. Men det handlade inte bara om Reinfeldt, det handlade om rasisterna. Allt det vi var rädd för då har under de senaste fyra åren hänt. Rasismen, kvinno och QTBH - hatet har normaliserats. SD i min hemkommun Haninge vill att vita och rasifierade så gå i olika skolor, Åkesson vill begränsa aborträtten, QTBH-personer kallas perversa.
 
Men för fyra år sedan kunde jag aldrig förställa mig att nazister skulle attackera en demonstration (och dessutom få så pass milda straff), att en tårta i Åkessons ansikte skulle ses som ett större hot mot demokratin än dom som vill utrota den. Att SvPs närvaro på skolor handlar om yttrandefrihet, att de som protesterar fråntas just deras rätt att yttra sig. Under dessa fyra år har jag lärt mig att vara anonym, att det är mina kamrater som får huvudet sönderslagna med batonger av polisen. Jag har lärt mig att aldrig för en sekund lita på att polisen ska skydda mig när nazisterna går till attack, jag har lärt mig att fly. 
 
Vi får inte glömma att det är högerpolitiken som gynnat SD. Det är tackvare ökade klassklyftor och utanförskap som har gjort att SD kunnat vinna röster. Det handlar om en arbetarklass utan jobb, bostad och sociala sammanhang. Det handlar om människor som Alliansen struntat i. Vi får inte glömma att det är dagens liberaler som skyddar morgonsdagens Hitler. 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej