Uppfyller nog alla PK-krav.
I vanliga fall: 
- Socialist och feminist [X]
- Queer [X]
- Vegan, nä men vegetarian [/]
- Snaggad [X]
- Septum piercing [X]
- Tatuering(ar) [X]
- Glasögon med plastbåge [X]
- Fd estet [X]
- Arbetslös [X]
Men idag även:
- Långkallingar [X]
- Politisk t-shirt [X]
- Arg [X] 
 
..nä om jag inte ska slänga ihop en linsgryta på det.
 

Jag är smått besatt av kultur och det finns en stark längtan efter att tillhöra ett kulturellt sammanhang. På grund av ett litet kulturellt kapital har jag bara tittat på när andra går på teater, läser klassiker och spelar musik. Vi gick alltså sällan på museum, teater, konserter och liknande när jag växte upp (pga dålig ekonomi). Detta är något jag verkligen kan sakna. När jag nu försöker konsumera kultur så märker jag att det saknas en grund, att jag inte har den grundläggande förståelse som många med betydligt mer kulturellt kapital har. För det handlar mycket om klass, att som arbetarklass varken ha råd eller förståelse för den mer intellektuella kulturen. Om jag ska vara ärlig så handlar det också om att vilja tillhöra den kulturella medelklassen*

Har ofta omgett mig med människor som har just det där kulturella kapitalet. Via dom har jag dels kommit i kontakt med kultur på ett annat vis, vilket jag verkligen uppskattar, men jag har också förstått vad som saknas. För jag är delad, det finns en enorm avundsjuka hos mig gentemot dessa människor. Jag blir arg, eftersom det är klassklyftor som gör att jag inte har samma möjligheter som många andra. Men viljan att tillhöra en grupp människor som har det bättre ställt än sig själv är inte det minsta konstigt.  

Var vill jag komma?Jo dels att avundsjuka inte behöver vara något negativt. Det är inte alls en synd. När en har det dåligt ställt är det snarare väldigt rimligt att vara avundsjuk på de som har det bättre. Men också att allt handlar om klass, men att klass inte behöver handla om pengar. För en kan ha väldigt bra både socialt och kulturellt kapital utan att för den delen ha det ekonomiska kapitalet. 

Detta är väldigt mycket en reflektion efter att ha kollat allt för mycket på Kultur och Nöjespanelen i Gomorron Sverige. Jag vill bara vara en del av deras intellektuella diskussioner om kultur, bara få känna den gemenskapen men också att mina åsikter och reflektioner faktiskt är värda något. 

* Medelklass är egentligen ett begrepp som många inom vänstern vill undvika (pga luddigt och även bristande klassanalys). Men tycker att begreppet är en tydlig symbol för en privilegad grupp i samhället. Det går också att prata om tjänstemän och liknande yrken men då tror jag att ännu färre förstår. 

 En av väggarna i mitt rum. En salig blandning med allt ifrån fin konst med Hilma af Klint och Begnt Elde till musik med Bob Dylan, John Lennon och Yoko Ono, men även lite politik med Atomkraft? Nej tack och Amnesty. 
 
Minns ni 2010? Jag var femton, aktiv i Miljöpartiet. Delade valsedlar hela dagen, gick och la mig för att sedan vakna upp till DNs förstasida - allt gick åt helvete. Jag var minst sagt förbannad när jag kom till skolan. Någon frågade varför jag var så sur, världen hade gått under, min lärare höll med. Men det handlade inte bara om Reinfeldt, det handlade om rasisterna. Allt det vi var rädd för då har under de senaste fyra åren hänt. Rasismen, kvinno och QTBH - hatet har normaliserats. SD i min hemkommun Haninge vill att vita och rasifierade så gå i olika skolor, Åkesson vill begränsa aborträtten, QTBH-personer kallas perversa.
 
Men för fyra år sedan kunde jag aldrig förställa mig att nazister skulle attackera en demonstration (och dessutom få så pass milda straff), att en tårta i Åkessons ansikte skulle ses som ett större hot mot demokratin än dom som vill utrota den. Att SvPs närvaro på skolor handlar om yttrandefrihet, att de som protesterar fråntas just deras rätt att yttra sig. Under dessa fyra år har jag lärt mig att vara anonym, att det är mina kamrater som får huvudet sönderslagna med batonger av polisen. Jag har lärt mig att aldrig för en sekund lita på att polisen ska skydda mig när nazisterna går till attack, jag har lärt mig att fly. 
 
Vi får inte glömma att det är högerpolitiken som gynnat SD. Det är tackvare ökade klassklyftor och utanförskap som har gjort att SD kunnat vinna röster. Det handlar om en arbetarklass utan jobb, bostad och sociala sammanhang. Det handlar om människor som Alliansen struntat i. Vi får inte glömma att det är dagens liberaler som skyddar morgonsdagens Hitler. 

Liknande inlägg