Jag tänker på mat, jag tänker på mat och blir arg. Arg för att mat idag handlar om att prestera. Det handlar om att ha kunskap, tid och pengar för att få fram den bästa och snyggaste maten. Jag var varken kunskap eller pengar. Tid men inte tålamod. Mat är idag vårt främsta sätt att uttrycka och visa vår livsstil. Helst ska maten vara nyttig också, en vill kunna visa att en har den där kunskapen, tiden och pengarna för att kunna ta hand om sig själv.
 
Jag har börjat baka en del, dels eftersom det är gott men också eftersom det blir bra bilder till instagram. Dessa bilder visar då att jag ändå har tid och kunskap. Även fast det i mitt fall uteslutande handlar om att jag har tid. Då kan jag äntligen ses som lite fin igen. Att baka handlar utöver att det är gott, om att jag vill visa min status som människa. 
 
Själv är jag är uppvuxen med relativt smaklös svensk husmanskost. Vi pratar frysta köttbullar med makaroner och ketchup, fiskpinnar också med makaroner, men även ungspannkaka, flygande Jakob och så vidare när det blev helg. Det finns ingen matkultur i min familj, vilket är rätt vanligt bland familjer i det här landet. Men det är inget som vågar erkännas, eftersom det är fult. När vi åt finmiddag hemma hos mormor och morfar blev det inte sällan sönderkokta grönsaker, potatis, någon form av köttbiff och en brun sås. Mat som mättar men inte mat som smakar. 
 
Jag tycker att mat är gott, lägger hellre mina pengar på mat än kläder. Men jag har noll intresse för att laga mat, jag vill tycka att det är kul men det är nog främst tålamodet som brister. När jag lagar mat använder jag det som jag har hemma, vilket oftast är basvaror, frysta grönsaker, stekt lök och något färdigt vegetariskt. Det blir inte roligare än så. 
 
Jag blir provocerad av människor, främst veganer eftersom jag bara är med i mat-grupper för veganer på facebook, även fast jag själv är vegetarian. Jag blir provocerad över att de har den där kunskapen, tiden och pengarna för att laga bra vegansk mat, gärna raw utan varesig gluten eller socker. Just nu är det en liten trend i en av grupperna att göra egen ost, men då måste en ha någon ingrediens som knappt går att hitta i en vanlig butik utan måste beställas från nätet. Klassföraktet inom vegan och vegetarianvärlden går det för övrigt att skriva ett helt blogginlägg om. 
 
För det handlar ju om klass. Eftersom allt handlar om klass. Detta eftersom att jag blir en dåligare människa när jag käkar chokladpuddig gjord på pulver och ko-mjölk till middag. Då jag inte prioriterar min hälsa, eftersom jag äter efterrätt till middag, använder pulver som bara innehåller massor av tillsatser samt använder ko-mjölk eftersom jag inte bryr mig om våra djur (läs: har råd att köpa växtmjölk).
 
Föräldrar som ger sina barn precis det jag fick som liten ses som dåliga förebilder som utsätter sina barn för så mycket tillsatser. Problemet är att om en jobbar hela dagen, hämtat barn och sen är skittrött när en kommer hem så är det inte superlätt att ställa sig och laga veganska biffar med selleri. Det är inte vårt fel att den "onyttigare" maten är billigare och för att vi känner att det är lite viktigare att ha mat hela veckan och inte bara på helgen. Eftersom det är det vi har råd med. Vi måste bort från ett medelklassideal som skuldbelägger hela jvla arbetarklassen eftersom vi inte är fina nog. 
 
Choklad och lakritskola, ett av mina senaste verk för att lindra min klassångest.