Jag har ingen skrivlust längre. Allt bara försvann med studenten. Rutiner, vänner, något att göra. För tillfället river halsflussen sönder mig, det gör ont att äta. Är numera arbetslös, söker jobb. Eller rättare sagt: skickar ut mitt CV till arbetsköpare som ändå inte vill anställa mig. En artonårig estet utan arbetslivserfarenhet är inte så attraktivt. Det jag saknar mest, förutom rutiner, är motivation. På ett sätt så orkar jag inte bry mig, det är för jobbigt. Men jag vet att jag måste. Jag måste ju ha en inkomst. För jag kommer stanna i Stockholm, det blir ingen flytt 65mil norrut. 
 
För några månader sedan hade jag sätt detta som ett misslyckande, skrev ett inlägg om det. Att jag inte tar tag i mig själv och stannar i stan jag vuxit upp i. Men det känns skönt, för jag orkar varken plugga eller flytta. Just nu vill jag inte läsa en till skolbok på ett bra tag. Men jag kommer ju inte kunna flytta hemifrån, vilket jag verkligen vill och förmodligen behöver. Det kommer ta åratal att få en bra bostad här, i Umeå kan jag redan få en studentlägenhet. 
 
Men just nu är det bara att köra på. Är fullt övertygad om att det kommer att lösa sig. På grund av dyslexin kommer jag dessutom få extra hjälp från Arbetsförmedlingen (hur dåliga dom är annars kan jag skriva ett helt inlägg om). Vill jag plugga sen så gör jag det. Har väl insett att jag inte måste göra allt nu. Att det är okej att låta saker ta tid. 
 
Här kommer en bild på mig och Big ben:
 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej