Egentligen vet jag inte vad jag vill uttrycka med bilden. Jag vet sällan vad jag egentligen menar med bilder eller texter. Det mesta sker omedvetet. När jag satt där i köket med alla färger prydligt upplagda på bordet visste jag att jag ville använda guld. Jag visste att jag ville måla bröst, jag visste att jag ville ha mjuka former. Att koppla bilden till genus känns självklart, varje bild av bröst av en person med genusperspektiv blir på något vis ett inlägg i debatten. Att brösten är olika formade är mer ett lyckligt misstag än ett statement. Men sen är det ju självklart så att alla bröst inte ser likadana ut, ett lyckligt misstag som sagt. Anledningen till att personen inte har ett ansikte mer än de yttre formerna handlar om att jag inte vill köna personen. En bröstbärare behöver inte vara en cis-kvinna. En bröstbärare kan vara en transperson, en bröstbärare kan vara intergender, en bröstbärare kan vara queer, en bröstbärare kan vara genderfluid. En bröstbärare är en bröstbärare oavsett könsidentitet. För mig är genus så mycket mer än den ”klassiska” feminismen. Genus är feminismen som lämnat 70talet och utvecklats. Det handlar inte längre om ”kvinnokamp” i den meningen att det bara handlar om cis-kvinnor. Dagens feminism handlar om så mycket mer. Den handlar om alla oavsett könsidentitet och sexuell läggning, den handlar också om antirasism och många gånger även om antikapitalism (även fast liberalerna inte skriver upp på det). Det är väl där färgerna kommer in, guldet för att vi har makten över våra kroppar, det gröna om det som sker utanför kroppen. 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej