Har ju ett synfel egentligen, har bara valt att strunta i det de senaste 1,5åren. Men nu har hämtat ut mina nya glasögon.
Jag sitter ofta med min katt. Älskar denna varelse så att det gör ont i hjärtat. Nu luktar Tiger på mina fingrar medan jag sitter och skriver. Jag sitter ofta med en kopp kaffe, försöker plugga. Försöker kombinera det ansvarsfulla med det som får mig att må bra. Försöker andas och göra det jag ska. I ren nervösitet över att inget händer blir ofta kopparna kaffe lite för många och ätandet av mat lite för lite. Men nu börjar skrivblocket fyllas med nödvändiga anteckningar, har även lyckats att sätta på ugnen så jag får i mig lite lunch så här på eftermiddagen. 
 
 

Egentligen vet jag inte vad jag vill uttrycka med bilden. Jag vet sällan vad jag egentligen menar med bilder eller texter. Det mesta sker omedvetet. När jag satt där i köket med alla färger prydligt upplagda på bordet visste jag att jag ville använda guld. Jag visste att jag ville måla bröst, jag visste att jag ville ha mjuka former. Att koppla bilden till genus känns självklart, varje bild av bröst av en person med genusperspektiv blir på något vis ett inlägg i debatten. Att brösten är olika formade är mer ett lyckligt misstag än ett statement. Men sen är det ju självklart så att alla bröst inte ser likadana ut, ett lyckligt misstag som sagt. Anledningen till att personen inte har ett ansikte mer än de yttre formerna handlar om att jag inte vill köna personen. En bröstbärare behöver inte vara en cis-kvinna. En bröstbärare kan vara en transperson, en bröstbärare kan vara intergender, en bröstbärare kan vara queer, en bröstbärare kan vara genderfluid. En bröstbärare är en bröstbärare oavsett könsidentitet. För mig är genus så mycket mer än den ”klassiska” feminismen. Genus är feminismen som lämnat 70talet och utvecklats. Det handlar inte längre om ”kvinnokamp” i den meningen att det bara handlar om cis-kvinnor. Dagens feminism handlar om så mycket mer. Den handlar om alla oavsett könsidentitet och sexuell läggning, den handlar också om antirasism och många gånger även om antikapitalism (även fast liberalerna inte skriver upp på det). Det är väl där färgerna kommer in, guldet för att vi har makten över våra kroppar, det gröna om det som sker utanför kroppen. 

Liknande inlägg