Jag mår inte speciellt bra just nu, psykiskt. Vilket har lett till att jag inte har lika stor aptit, vilket i sin tur lett till att jag gått ner i vikt. Vilket naturligtvis inte känns så bra, mina kläder sitter inte som dom ska. Men det värsta är att det känns som att kroppen har gett upp. Att det psykiska blivit fysiskt.
 
Men sen finns det en annan aspekt. Det här med skönhetsideal. Jag är medveten om strukturen och har under de senaste åren försökt att lära mig att skita i de. Jag har som många andra kämpat med att acceptera min kropp. Att kunna leva med mig själv och inte behöva må dåligt så fort jag ser mig själv i spegeln. Nu när jag gått ner i vikt så finns det något i bakhuvudet som liksom tycker om de. Det finns något som tänker att jag kan fortsätta käka ett mål, max två mål om dagen. Det finns något som säger att jag kommer bli så snygg. Något som säger att jag kommer vara nöjdare med mig själv. Sen vaknar jag upp, för jag vet att det inte stämmer. Men de finns ju där i bakhuvudet.
 
Jag kan titta på bilder från några år sedan när jag var smalare, vägde 5-10kg mindre. Jag mådde så fruktansvärt dåligt även då, mycket värre än nu. Men jag var stolt och brukade nästan skryta om mitt låga BMI. Jag var nästan mallig när jag berättade att jag låg på gränsen till underviktig. Det är inte under några omständigheter värt de, de är bara sjukt. Även fast jag har en mycket sundare syn på min kropp nu och har blivit bättre på att distansera mig från reklam. Så finns osäkerheten där, det är väldigt få som inte påverkas av idealen, omedvetet eller ej.
 
Jag triggas av PR-knepet Miss Skinny. Ja de är bra att uppmärksamma ätstörningar, de är inte dåligt i sig. Men det är inte bra att trigga människor som redan är sköra. För vi påverkas som sagt att den skiten. Jag triggas av tjejer i bikini från valfritt företag. Jag triggas av all skit som vill få mig att må dåligt, så jag ska köpa deras produkt och må bättre. Jag triggas och jag blir verkligen förbannad på den där rösten i bakhuvudet. Jag är så trött på att gå runt och må dåligt. Trött på att gå runt och aldrig känna mig nöjd. 
 
Egentligen vill jag bara må bra. 
 
 

Liknande inlägg

1 kommentarer

Cecilia | Hårdrockande feminist

02 Feb 2014 15:40

Åh jag känner igen mig! Jag brukar också titta på bilder från när jag vägde typ 10 kg mindre och tänka på att jag var så smal och fin då. Jo men då var jag också bara 15-16 år. Jag har tänkt att jag ska gå ner i vikt och lyckades gå ner över 5 kilo i höstas, men sen gick jag upp allt igen och blir så ledsen när jag ser siffrorna på vågen. Men nu har jag bestämt mig för att jag inte ska hålla på att väga mig, jämföra mig med andra och jag ska äta det jag känner för. Det är inte lätt men går ganska bra. Egentligen trivs jag bra i min kropp, anledning till att jag har velat gå ner i vikt är för att jag enligt BMI just nu ligger nästan på övervikt eller kanske till och med på övervikt och man "ska" ju vara smal. Men jag trivs ju bra som jag är!

Och Miss Skinny kampanjen provocerade mig som fan! Tyckte det var jättedåligt av dem.

Kommentera

Publiceras ej