Det blir lite märkligt det där. När jag skriver här så skriver jag om att jag aldrig skriver. Men skolan har dragit igång på allvar nu, förra veckan var det någon form av introvecka i alla (mest nya) ämnen. Det är med skräckblandad förtjusning som jag börjat mitt sista år på gymnasiet. Om nio månader tar vi studenten, nu håller vi på att fixa studentskivan. Allt går så snabbt. Går jag tillbaka i mitt bloggarkiv hittar jag detta från första dagen som etta på Fryshuset:
 
"Japp nu går man skrivare på Fryshuset, känns fett. Det var inte lika jobbigt som jag trott men ändå rätt läskigt med nytt folk. Först fick vi skirvare träffas och typ ha såna där rätt pinsamma lärakännavarandra blablabla. Sen var det lunch, såg Idde Schultz. Hon jobbar ju på Fryshuset, så himla grymt. Sen fick man träffa sin klass osv. Efteråt så åkte jag till min gamla skola. Nu inser jag på ett annat sätt vilka fina lärare jag hade. Nu när man träffar dom som människor och inte bara som lärare. Juste vi ettor får varsin macbook, känns fett."
 

Jag minns den där dagen så väl, vad jag hade på mig, hur nervös jag var. Jag minns de där övningarna när en ska lära känna varandra. Jag minns när jag träffade klassen. Jag minns att vår svensk lärare drog skämt som ingen förstod. Tiden går så fort, hur klyschigt det än låter så går det faktisk väldigt fort allting. Det känns lite härligt ändå att det är så kort tid kvar. Det trodde jag aldrig när jag klev in i receptionen på Fryshuset första dagen i ettan. 
Är en sucker för nostalgi så här är två bilder på hur jag såg ut i början av ettan.
 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej