Idag var det skolfoto, eftersom jag går sista året så körde vi på ett spexfoto. Temat var "så har du aldrig sett mig förut", så jag var pinuppa. Även fast det inte är en helt okänd sida hos mig så är det inget jag visar i skolan. En grej var intressant. Så fort jag fått på mig den tighta klänningen, strumpbyxorna och de röda läppstiftet så började människor behandla mig annorlunda. Killar i skolan som jag sällan pratar med gav mig gillande blickar. Alla möjliga människor berömde mitt utseende, en vän kommenterade mer än en gång hur stora mina bröst såg ut i klänningen. Till och med lärarna gav mig beröm och gillande blickar.
 
För det första kände jag mig väldigt obekväm, som ett stycke kött. Sen blev jag sur. Jag kände att "det är ju det här jag snackat om sen vi började den här skolan, patriarkatet". Jag kände mig verkligen som ett levande exempel på all sjuka utseendefixering i vårt samhälle. Så fort jag bytte från jeans och skjorta till en tight klänning blev jag behandlad på ett mycket märkligt vis. Extra intressant är det eftersom jag inte är speciellt populär, populär är ett konstigt ord men jag är politiskt, lite jobbig, håller mig på min kant. Men så fort jag satte på mig något sexigt då jävlar var jag värd lite uppmärksamhet. 
 
 
 
 
 
Det här är mitt absoluta favoritbokomslag, vi talar lite besatthet. Det är bara den svenska bundna översättningen, varken originalet eller den norska översättningen är i samma klass som detta omslag. Men grejen är att jag inte vågar läsa boken. Den kallas en modern klassiker och mästerverk av USAs mest kända tidningar. Men alltså baksidestexten lever inte upp till omslaget. Tänk om jag blir besviken. För jag dras inte in i texten som i omslaget. En kanske å andra inte ska ställa lika höga krav på baksidestexten, då steget från att lockas av omslaget till att läsa baksidan är ganska stor. Men detta omslag fick mig att köpa boken efter att den rekommenderas i Babel (prettopoäng). Om jag minns rätt så var det DNs Åsa Beckman som talade så entusiastiskt om den. Rimligtvis borde jag ha läst baksidestexten innan jag väl köpte boken, men jag kunde bara se omslaget.
 
Det är 650 sidor bunden bok. Vilket är ganska mycket för en vanlig människa, men speciellt för en dyslektiker som jag själv. Det är 650 sidor att tröttna på. Det är 650 sidor att bli besviken över, förmodligen för att jag inte orkat läst klart men kanske även över att de helt enkelt var tråkiga, ointressanta och/eller jobbiga. Så frågan jag ställer mig så här klockan kvart i tolv en lördagsnatt, är det värt det? 
 
  Orginalversionen  <----->  Den norska versionen.

Liknande inlägg