Det här med politisk musik. Är väldigt svag för de. Har lagt upp den här låten på bloggen många gånger. Men jag kommer liksom inte ifrån den. Den är så löjligt bra. Känner kärleken i hela kroppen. För den ber inte om ursäkt för sig själv. Inget himla mes. Sen har vi nästa klipp som är en minidokumentär med personen bakom denna låt. En minidokumentär som jag också lagt upp på bloggen ett antal gånger. Men den är ju så fin.
Det här med att fotografera. Jag tycker ju om det egentligen. Är lite uppvuxen i det, föräldrarna träffades i en fotoklubb. Men det har avtagit. För alla har börjat fotografera. Hur pretto det än låter så kändes det inte kul längre. Fotar knappt nu för tiden. Men när jag kollar bland bilder som jag tagit så inser jag att jag är nog inte helt värdelös iallafall. Här kommer några favoriter från 2009 och frammåt. Dock inte alla, då jag har fler på en annan dator.. Men det kanske kommer någon annan gång. 
Är sedan några timmar hemkommen från Ung vänsters 46e kongress i Linköping. Efter att ha levt och andas med förbundet i fyra dagar går det inte annat än att återigen bli lite förälskad. För det är något med att väckas på morgonen av kamrater som sjunger Bella Ciao och Leve Palestina. För vi är ju ändå kulturmarxister. Det är något med maten. Hur vi förenas kring fantastiskt god vegansk mat. Det är något med alla grymma tjejer. Hur de lyfter debatten och hur de  hålls en kamratling ton även i de lägen då vi inte håller med varandra. Det är något med hur ett förbund kan vara så beroende av såväl kaffe som Trocadero. Det är något med att umgås med människor utan att behöva få skit för att en är socialist, feminist och antirasist. Sen är det något med kärleken. Att alla är vi kamrater. 
Det bästa distriktet - Ung vänster Storstockholm
(bild snodd av Peeter)

Liknande inlägg