Emmaboda 2011 och den enda konserten jag verkligen njöt av. Var så jälva trött, mådde så jävla dåligt. Kämpade för att inte bryta ihop under hela festivalen. Men sen så fick jag se bandet som jag då var helt besatt av. Det regnade och jag trampade lera i mina stövlar. Minns att jag blundade och bara mådde så bra. Dansade för mig själv. Struntade i vad alla andra skulle tycka, var så inne i mig själv. En liten ljusglimt under en kass festival. 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej