Tänker lite att ett ställe inte behöver vara ett fysiskt ställe utan en period i livet. Åter till ämnet; att Lasse Lindh är ett svin har blivit allmän fakta. Vilket är en av anledningarna till att jag slutade lyssna på honom. Men det fanns en tid då jag var helt ovetandes om detta. Det var i början av högstadiet, sexan/sjuan, åren 2008/2009. Åh vad jag dansade runt i mitt lilla rum i Skogås. Sannolikt hade jag på mig en av mina sextiotalsklänningar och drömde om fina pojkar som jag kunde pussa på. Jag tyckte livet gick för långsamt och ville bara hitta den där pojken med smala ben och randig tröja. Jag ville bort från högstadiet. Ett ställe som jag så här långt ser som den värsta perioden i mitt liv. Så här får ni Lasse Lindh och finaste Timo Räisänen och 'Kom kampsång' som får mig att tänka på tonårsångesten i början av högstadiet. 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej