Jag vill bara bort från den dumma verkligheten. Fly från det verkliga. Försvinna bort i dimman. Andas någon annans luft. Spy ut någon annans koldioxid. Ta upp pennan. Måla om hela världen. Inte tänka, bara leva. Jag vill inget annat än att försvinna i dina armar. I meterlånga armar som kväver mig lika vackert som en orm. Jag vill våga spädas ut med rödvin. Jag vill sluta leva i ett dunkel av vardagsmat och dåliga rutiner. Jag vill spänna mina muskler. Sträcka på mig. Men mest av allt vill jag våga leva. 
Idag. Annorlunda dag. Kände att det inte var värt att åka till skolan. Mest för att jag lika gärna kan plugga hemma. Men jag tog datorn och följde med mamma till Söderköping för att hämta en husvagn hen köpt via blocket. För mig funkar det väldigt bra att plugga i bilen. Har inget internet att flyga i väg på, men jag har en mor som kör. En mor som jag kan fråga när som helst. Vilket jag behöver när jag skriver som jag gjorde nu, en uppsats. Vi stannade någon gång längsvägen och sträckte på benen. Det funkade väldigt bra. Hämtade husvagnen, bjöds på pannkakor av familjen som var troende kristna.
 
De bad en bön för maten. Är inte van vid sånt. Tycker inte att de var något negativt att de bad, tolka mig inte fel. Det känns bara så främmande för mig som kommer från ett hem där visst vi är döpta, föräldrarna var gifta och syrran konfirmerad men kristendomen har inte varit närvarande på det sättet. Sen vi slutade gå i kyrkan för ungefär 10år sedan så har liksom kristendomen bleknat. Ser inte heller det som något negativ. Brukar kalla mig för öppen ateist mest eftersom många ateister är så negativt inställda till religion. Jag tycker att det är jätte intressant med religion och gillar olika saker med olika religioner men jag tror bara inte själv. Så är det men jag tänker inte försöka övertyga någon om min icketro så länge de som tror inte försöker övertyga mig. Det handlar om att vara öppen. 
 
Åter till ämnet. Vi tog oss hem. Jag sprang upp till lägenheten för att få ihop de sista till uppsatsen. 45min innan deadline skickade jag in den. För en vecka sedan trodde jag aldrig att jag skulle bli klar. På vägen ner mot Söderköping, när vi stannade en stund på ett rastställe så hittade jag ett halsband i en affär där. Jag gillar inte visdomsord med det står "Allt jag VILL det kan jag". Det kändes så rätt. Den hänger runt min hals just nu. Jag och min psykolog jobbar mycket med att jag ska tänka att jag kan göra saker och inte kanske kan. Klyschigheten bara öser men jag struntar lite i det. Det står iallafall inte Carpe diem på halsbandet. 

Liknande inlägg