Hade vårsoaré igår. Framförde två texter. Kan medela att jag aldrig varit så nervös. Usch, vill aldrig göra om det igen. Men men. Fick en smultronplanta av mamma för hon tyckte att jag var så duktig. Mycktet bättre än blommor. Mamma forever.
-
Juste vi har köpt en lägenhet nu. Mor skrev på kontraktet igår. Det är en väldigt fin lägenhet i Handen. Det är en trea med uteplats på en innegård. Som sagt är den väldigt fin. Alla i familjen är supernöjda.
Jag vet inte hur det är egentligen. Det går så mycket upp och ner nu. På vissa plan funkar det i skola. Jag åkte in tidigare idag för att plugga, bara det liksom. Gjorde klart två av fem saker som ska in, eller ja två av fyra kanske det kan räknas som. Så där går det bra, gjorde även bra ifrån mig på muntliga nationella i engelska. Men samtidigt så har jag matteprov på måndag. Min lärare berättade att jag låg på ett säkert E (dvs nya godkänt) men då måste jag klara matteprovet. Vilket känns helt omöjligt. Det kommer vara prov på sannolikhet, dvs slumpen och allt sånt där. Känns onödigt att sätta sig och plugga på om slumpen, det är ju bara som sagt slumpen. Men men hade de snacket med båda mina mattelärare, ingen lät speciellt övertygad. En annan jobbig sak är vårsoarén med skrivargruppen, vi ska framföra minst en text för publik bestående av familj och vänner. Börjar tvivla på mina texter nu. Har läst de så många gånger att orden saknar mening.
Egentligen är jag så trött på att beskriva mig själv. På div gaysidor, när jag träffar nya människor osv, alltid kommer frågan vem jag är. Ibland känns det lättare att säga vad jag inte är. Hej jag är inte moderat, gay bi eller hetro, inte nattmänniska eller hundälskare (osv). Det är svårt. För varje gång som ska göra just det så måste jag gå in i mig själv. Värdera vilka egenskaper som är värda att nämna. Så att personen i fråga får rätt bild av mig. Tyvärr får de flesta en väldigt negativ bild eftersom jag inte vill att de ska bli besvikna när de får se mig från min dåliga sida. Jag nämner gärna att jag inte gillar när folk skämtar med mig, att jag lätt kan bli lite sur och att jag ofta blir avundsjuk på allt från kläder till partners så att säga. Idag bad min psykolog mig att just beskriva mig själv. Det var så himla svårt just på grund av att jag är så trött på det. Jag fick inte fram ett ord. Valde specifika egenskaper som var smått nedvärderande också för att jag inte vill glorifiera mig själv. När hon skulle beskriva mig så blev jag förvånad, hur kunde hon förknippa de orden med mig. Glad och stark var några av orden. Jag är den sista som förknippas med ordet glad. Har ju under hela mig uppväxt fått höra att jag är den där sura tjejen. Stark är också konstigt. Men så är det. Nu ska jag försöka beskriva mig själv för ännu en person på ännu en gaysida..

Liknande inlägg