Jag har haft en sköld framför mig. "Nej jag saknar inte gammla skolan, usch!". Det är ioförsig sant men jag saknar vissa människor. Jag saknar att komma långt innan vi börjar och snacka med Emma, Niclas och Fredrik som alltid var där. Jag saknar att flippa ut i ws med Tove, Elin, Maggie, Rojina, Pelle, Gunnar, Vincent, Chrille, Ludde, William osv. Jag saknar att sitta i ett litet rum och äta munkar med Amanda. Jag saknar att åka till skolan med Erica, åh älskade barndomsvän. Jag saknar att snacka politik med Frida, vi har sällan men ibland liknande åsikter. Jag saknar att sitta och plugga med Viveka. Jag saknar att har långa samtal med läraren Pelle. Jag saknar att ha lika långa samtal med Maggie, aldrig träffat en så smart människa. Jag saknar att sitta i Aristoteles och titta på nyheterna. Jag saknar till och med Fredriks jävla skämt.
-
Men ni säger att ni vill tillbaka i tiden, det vill inte jag. Jag har det bättre nu men visst kan jag sakna vissa saker.

Tack för att jag får gå

med mina smutsiga fötter

på dina lungor

 

Tack för att jag får andas

ditt livselixir

 

Tack för att jag får bruka

din frukter

så att jag av alla

kan

överleva

 

Tack moder jord för att jag får stanna

trotts allt som de andra i min art

tidigare gjort

 

Tack moder jord för allt

du kan ge mig

Du går med ditt tryne uppstickande i himlen

dom du förvandlat till ett helvete

 

Du går med din överlägset äcklade blick

och tittar ut över oss

som inte är

som du

som inte

lever upp till din perfektion

 

Det är en illusion

att alla skulle

kunna

vara

precis så perfekt genomskinliga som du.

 

Ingen har kraft

att snarare leva ner

än att leva upp till din

påhittade nivå

 

Om människans

standardisering

som genomsyrar

hela din patetiska

världsbild

 

Om en norm

mitt i Sveriges största

storm

 

Du är som du är

jag vill inte tillhöra din svär.

Liknande inlägg