Åkte till skolan som alla andra måndagar, kände på vägen dit att de var ovanligt några från min årskurs men jag brukar ju åka tidigt så jag brydde mig inte mer om de. Ännu färre nior i skolan, ser på tavlan att vi har trivseldag, "men vafaaaan!!" tänker jag. Ringer Amanda, får reda på att vi ska vara vid t-centralen vid 12:55, "du Amanda, äre okej om jag kommer till dig?". Går till bussen, yes bara 4min. Framme i Kärrtorp. Går fel väg till Amanda och irrar runt i kylan, hittar till henne, blir glad. Efter några timmar åker vi till tc, hinner precis med bussen till Etnografiska museet. Får en guidad tur om deras utställning (O)mänskligt. De var sjukt intressant.

Kommer få underkänt i matte, g i svenska och underkänt i engelska den här terminen, de är alltså dom betygen som jag kommer söka in på gymnasiet med. Jävla skit jag kommer inte komma in någonstans. Jag hatar min skola för i dom ämnenena så beror de vilket steg man ligger på när dom sätter betyg, inte hur duktig man är..

Nej nu måste jag stänga av datorn för antagligen har den fått virus.

När de är så kallt att du har så tjocka strumpor att tårna trycks ihop så mycket att de börjar blöda - då jävlar är de kallt. Stackars mina tår!! Nej men de var kul att träffa Casper, jag blev flummig och dansade runt i snöhögar. Vi snackade om såna där saker som gör ont i hjärtat, om musik, om kyrkor och om livet i allmänhet.
Behöver någon att snacka med, vänner som inte förstår eller en kurator som inte har tid duger inte. Kanske begär jag för mycket, jag har ändå ett hus att bo i och vi klarar oss precis varje månad, jag blir inte mobbad i skolan, mina föräldrar älskar mig och ingen i min närhet har dött sen 05.  Men att hitta någon som förstår en förvirrad tonårig är nog ganska svårt tyvärr..

Om en timme ska jag iväg och träffa en kompis vid namn Casper, skönt att göra något eftersom jag varit hemma hela dagen.

Liknande inlägg