Klippte mig idag. Ser ut som en morotsboll. Jag är nöjd.

Jag har lagt de bakom mig nu, jag mår bra nu. Jag känner inte tristessen, jag får inte panik när jag tappat bort något, jag kan inte längta efter någon/något så att jag mår dåligt. Jag är blank, enligt min mamma (aka min psykolog i helgen) så har all ångest gjort att de är tomt. De är både positivt och negativt. Jag är glad att dem är borta och kan ta de lugnt när dem starka känslorna skulle komma. Men jag vet att de är en reaktion på att jag mått skit och de är inte lika bra. Nej jag ska sluta, jag ska vara lycklig så länge. Jag kan inte fortsätta som jag gjort i hela mitt liv -Så fort allt är bra så väntar jag på bakslagen.

Idag tog jag allt mod jag hade i kroppen och bad min svenska lärare läsa en dikt jag skrivit. Hon gillade den och tyckte att jag ska ha med den på steg 20 (göra en tidning) som jag ska göra under sommarlovet. Lyckan borde vara enorm men den känslan börjar också sakta tina bort, tyvärr. Vilka känslor är då kvar? den där "inte passa in"-saken, delar av ilskan, förvirrigheten och flummigheten. Fin blandning är min spontana tanke.

Okej lite lycka finns kvar. Gick precis ner med en bit nybakt kladdkaka och ett glas vatten till min syster, hon blev så lycklig av både kladdkakan och vattnet. Jag blir ofta lycklig när jag gör min syster glad. De är ju rätt bra ändå. Sen blir jag rätt lycklig när jag tänker på att jag ska klippa mig imorgon. Jag hade sedan några få veckor bestämt mig att klippa mig som Moa Svan (radiopratare) men har sakta insett att pottfrilla på tjejer är sjukt snyggt..
Jag tog årets första cykeltur idag. Trotts att jag bara cyklade till centrum, som tar kanske 7min så var det skönt. Trotts att de var snö på väg kanten så var det härligt. Känslan när jag kom hem var nog de bästa. Jag hade bara slappat framför tvn hela dagen, sätt två dåliga filmer och gjort ett helt jävla misslyckat försök till en pastasås. Jag hade två skivor som skulle lämnas tillbaka till bibblan, sista dagen och allt. Jag tvingade på mig kläder och drog bokstavligen ut cykeln ur förrådet. Jag mötte några idioter till gamla klass"kompisar" men tittade nonchalant (stavning?) bort. Stora steg för lilla Clara. Jag tvingade som sagt mig till centrum, jag hade hellre legat kvar i soffan och halvsovit med AFV på tvn. Visst låter de löjligt, men de är alltid en början.

Dagens låt, kanske..

Liknande inlägg