sen vill man ju inte hoppas för mycket

man vill inte vara för mycket

man vill inte prata för mycket

man vill inte leva för mycket





..och kalla inte de lögn

Usch, verkligheten närmar sig. Här sitter man i soffan, dricker kaffe och vill dö. Utan någon riktig anledning vill jag bara hoppa. Jag blir äcklad när jag kollar mig i spegeln. 'Nej fan' är detta jag 'är jag så ful?'. Sen mår man ännu dåligare när man inser att de är så många som mår mycket sämre. Det dåliga samvetet och ångesten smyger fram, allt saknar mening. Jag har varit inne på detta tidigare men man vill va så mycket men är så lite.
Jag dränker mina sorger i musik av Olle Ljungström, jag behöver gömma mig lite. Jag orkar inte blotta mina känslor, vilket jag ändå gör här av någon konstig anledning. Bör avsluta innan denna text blir ännu sämre.

Jag vet att jag inte skrivit här på någon vecka o.s.v men bla bla bla.. DET ÄR ÄNDÅ INGEN SOM LÄSER!!! Men designen är som du ser äntligen fixad (tack syster). Jaha.. vad har hänt? det är höstlov nu, gjorde en synundersökning idag och såg Fredrik Strage på bussen mellan St Eriks ögonsjukhus och plattan.. Ska klippa/färga-håret imorn'.. Usch jag hatar vardagsbloggar, som min håller på att bli. Jag SKITER i att du fikade efter skolan och att du köpt en ful tröja på gina!!! Fundar på att sluta blogga, vad tycker du min enda läsare?

Liknande inlägg